Härom natten då jag var påväg hem ifrån jobbet, så blev jag väldigt glad. Då grävdes kullernstenarna bort vid busshållplatserna i Vallentuna. Ur säkerhetssynpunkt och arbetsmiljötänkande är det väldigt bra. Stenarna har gjort att det inte går att bromsa mjukt och säkert med bussarna. Framför allt inte vid regn och halka. För att inte tala om de vibrationer som alstras och kommer upp i ratten.
Nu väntar jag bara på att Täby ska följa efter med att ta bort sina kullerstenar vid hållplatserna. Även de stenar som grävts ned mitt i gatan för att skapa ryggproblem.
Men det är skönt då mina synpunkter äntligen tas tillvara på. Jag är nog inte ensam om att framfört dessa åsikter. Men glädjer mig ändå.
Nästa projekt blir att driva på att bussarbetsgivarna tillåter förarna att sova ordentligt. Dock inte på arbetstid, utan mellan arbetspassen. För idag jobbar arbetsgivarna hårt med att försämra trafiksäkerheten för resenärer, genom att minimera dygnsvilan så mycket som möjligt. Förare är inga robotar, även dem behöver sova. Samt någorlunda lika varje dygn. Det går inte att sluta vid 16 ena dagen och börja 03 nästa dag, och sedan 01 nästa dag. Det sliter på kroppen något fruktansvärt. Framför allt på oss som passerat 40 vårar. För min del även 46 vårar. Eller som i mitt eget fall sista helgen jag jobbade. Slutade 24:53 på fredagen, 24:42 på lördagen och 24:24 söndagen. Det är inte problemet med sluttiderna, utan däremot starttiderna som började 1 timme tidigare varje dag. Första dagen startid efter 16:30, nästa dag startid 15:19 och söndagen 14:24 och i måndags 12:26. Första två dagarna lyckades dem med att enbart ge mig 32 minuters luch. För att sedan inte behöva betala för mycket öka lunchen nästkommande dagar med nästan 1 timme och 20 minuters lunch. För att sista dagen enbart ge 45 minuter som lagen kräver. Nu låter jag nog gnällig. Men låt mig vara det då. För jag vill bli behandlad som en människa och inte som en mutter i bussen.
Jag är helt övertygad om att företaget skulle öka sin vinst om dem lyssnade på personalen och behandlade förarna som människor. Om personalen fick sova ut och ha ett liv utanför jobbet så skulle inte ungdomarna söka sig därifrån så fort. Jag tycker jobbet är roligt, men inte hur man blir behandlad.
Jag är även övertygad om att gnället ute i vagnarna skulle elimineras om företaget såg till att personalen fick sova ut. Nu känner sig många livegna. En förare skojade en kväll då jag åkte hem med att han" har det jättebra, han behöver inte tänka, det gör arbetsgivaren åt honom, dem ger honom schema när han ska äta och sova, för mer hinner ha ju inte med". Det var nog ironi i det uttalandet, men väldigt mycket sanning också. Många uttalar sig på det sättet, men vågar inte riskera sina jobb.
Jag går in till högsta chefen och talar om hur jag ser på saken. Men jag skulle aldrig uppvigla någon till att inte utföra sitt jobb. Vi ska jobba, men samtidigt även kunna påverka våra förhållanden. Man ska inte behöva vara rädd för att förlora jobbet för att man har åsikter om hur ledningen skadar företagetet.
