fredag 11 november 2011

Fullmånens inverkan på trafiken

Igår morse körde jag buss, närmare bestämt en av linjerna på dagen var 685 Åkersberga till Kista tor. När jag ska upp på E4 och har nästan kommit upp i marchfart, så stannar kön framför mig, vad händer då. Jo en bil som kommer i vänsterfilen ser en lucka som jag har för att få stopp innan krock. Han/hon ser inte att vi håller på att bromsa hårt, och att olyckan är ett faktum. Jag var inte särskilt snäll emot mina resenärer då jag tryckte ännu hårdare på bromsen. Istället för att bli arga på idioten som trängde sig in, så blir de arga på mig. Men jag förlåter dem, ty det vet inte bättre. Bilen som nu äntligen tittar upp i backspegeln ser att jag närmar mig med bussen väldigt fort, då tar han sitt förnuft till fånga och åker tillbaka ut i vänsterfilen. Skönt, tycker jag.

Senare under förmiddagen så kör jag en linje vid Mörby Centrum, där står en större bil parkerad i rondellen. Jag anpassar körningen för att få med hela ledvagnen förbi denna parkerade bil, vad gör människan som stått parkerad. Inte tittar han/hon, utan kickstartar iväg mitt framför bussen. Försent upptäcker de mig. Men då de parkerat i rondellen utgår jag ifrån att det var fel på bilen och att denne kommer bli stående där. Föraren blir arg och pekar finger, för att denne betett sig som en idiot och inkompetent förare. Återigen blir det en kraftig inbromsning i bussen, då den parkerade bilen kastar sig in framför vagnen.

Sedan när jag avslutar passet med att köra en 610:a upp till Vallentuna, så står en egoist och blockerar vid bomkorset. Människan har nog kört mot rött för att hinna över, men inte tänkt på att bommarna går ned. Hon (nu är det klart och tydligt en hon flyttar inte på sig, för att släppa fram passerade trafik utan står kvar mitt i korsningen. Personbilarna (småbilarna) kan köra förbi, men det är värre med en ledvagn. T.o.m. en normalvagn att ta sig förbi den blockarande bilen. Undrar stilla vad det är som gör att folk blir inkompetenta just denna dag. Intalar mig att det är fullmånen.

Sedan släpper jag av resenärerna som stirrar in vem som sitter vid förarplatsen. De har ju inte sett vad som händer utanför, utan enbart hört mig kommentera och gestikulera så att egoisten skulle flytta på sig. De måste ha trott att jag var helt rubbad. Men jag förlåter även dem, ty de vet inte bättre.

Sedan parkerar jag vagnen i depån, för att ta mig till mitt ordinarie jobb som konsult. Vilka skiftningar det kan vara sådana här dagar.

onsdag 9 november 2011

Krisen i Grekland och Italien

Sista tiden har vi nästan dagligen kunnat läsa i http://www.svd.se/ , http://www.di.se/ , http://www.aftonbladet.se/ och http://www.expressen.se/ om kriserna som ibland kallas eurokris och ibland skuldkris. Vad är då detta för kriser i de olika länderna. Båda länderna är med i EMU, men det är inte Euron som ställt till problemen och kriserna för länderna. Utan det är skulderna som länderna skaffat. I Grekland för att finansiera offentliga finanser. Däremot är Euron ett problem kortsiktigt nu när de vill lösa sina problem. De är ju väldigt beroende av övriga medlemsländer som är med i EMU. Det går inte att göra som tidigare att devalvera och höja skatterna okontrollerat. Nu måste de förhålla sig till gemensamma regler som de själva gått med på att underkasta sig. Ett annat stort problem är att de inte varit ärliga emot EU-komissionen vid ansökan om medlemskap och inte heller under uppföljningarna. Det är nu när allt står på sin spets, som de erkänner att de fuskat och är i stort behov av hjälp utifrån. Båda länderna har av hävd stor prestige inblandad, mycket heder står på spel. Grekland som är demokratins vagga, och Italien som var världsomspännande stormakt, med romarriket. Men de verkar ha glömt bort vad som hänt där emellan, fram tills idag. De är inga stormakter.

Greklands befolkning verkar enligt media inte vara intresserade av att ta emot hjälp utifrån. Självklart innebär den hjälpen även villkor ifrån de hjälpande länderna att landet ska få ordning på sina finanser. Att offentliga sektorn som är en stor kostnad minskas ned rejält. Att företag och befolkning börjar betala skatt, och inte går i pension för tidigt. I Grekland kan man uppenbarligen gå i pension redan vid 55 års ålder. Då är det ju många år som samhället ska försörja den individen. Det är nog bättre om alla är med och drar sitt strå till stacken och skjuter på pensionen åtminstonde till 67 som övriga länder verkar ha som pensionsålder. Samt att de bygger färdigt sina hus, så att de blir beskattningsbara. I Grekland behöver man inte betala skatt för fastigheten om det pågår något byggarbete på huskroppen. Därför sticker det alltid upp armeringsjärn, för husen är ju aldrig färdiga. Då slapp befolkningen att skatta. Men då så många är med och försörjs av staten, så måste ju fler vara med och bidraga till det gemensamma. Annars blir det ju som de har idag. Utöver detta så har de ju även en regeringskris, samt ingen premiärminister.

Italiens premiärminister meddelade igår kväll att han ska avgå så fort räddningspaketet är godkänt av parlamentet. Undrar hur de som ska övervaka den Italienska statsapparaten ifrån IMF kommer att bli bemötta. Kanske att männen ifrån Sicilien besöker dem och talar om att ett och annat kan inträffa om de inte skriver positivt i sina rapporter. Eller finns det möjlighet att det blir en objektiv rapport. Hoppas på det sista.

Besök med dottern på Astrid Lindgrens barnsjukhus

Idag efter att bilen besiktigats och fått ett gäng 2:or, så åkte jag och dottern till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Dottern har haft fruktansvärt ont i sina knän de sista två veckorna. Hon har inte ramlat och inte haft något trauma på knäna. Värktabletter har inte haft någon effekt. Så nu när hon inte klarade av att gå till skolan på grund av värken, då bestämde vi oss för att något måste göras åt värken. Vi åkte till KS (Astrid Lindgrens) och parkerade i garaget, för att sedan ta hissen upp till akutmottagningen. De ville först inte ta emot oss, då de ansåg att detta ska vårdcentralen ta hand om. Men jag upplyste dem om att vårdcentralen inte har någon röntgenutrustning, de har inget labb och värken är nu och väldigt olidlig för dottern. Tror de inte att vi började i den änden för två veckor sedan med ett besök på vårdcentralen. Men då ingen tagit hennes värk på allvar, så lackade jag ur. Då helt plötsligt gick det väldigt bra att skriva in henne. Då gick allt väldigt bra. Vi har fått en grundlig undersökning, med blodprover, urinprov, röntgen och ultraljud. Samt att en specialist på reumatiskt var där just idag, hon tog sig en titt på dottern. Väldigt bra bemötande av de flesta. Skriver inte alla, då jag inte tyckte alla skötte sig professionellt. Tyvärr kunde de inte finna något som är orsaken till dotterns värk. Så nu är vi fortfarande okunniga, men på ett högre plan.

Jag kan inte förstå varför akutmottagningar inte vill ta emot människor som kommer med akut olidlig värk. Verkar vara ett återkommande fenomen. Förra vintern besökte jag själv Danderyds akutmottagning för akut, sprängande huvudvärk som pågått i över en vecka. Den gjorde så jag inte kunde sova, inte kunde tänka och ville ta en borr och borra hål. För att få ut värken. Vad gör de på akuten, sätter mig i väntrummet i flera timmar. Sedan kommer en läkare ut och säger att nu har vi observerat dig och kommer skriva en remiss till örnon, näsa hals. Jag frågade vart jag skulle sätta mig för att vänta. De sa att jag kunde åka hem igen. Inget om hur jag skulle bli av med den akuta värken. Som var olidlig och sprängande om jag inte redan sagt det. Trodde att jag skulle få samtal inom några timmar för att bota värken. Icke. En granne som är sjukvårdsutbildad tittade till mig och hjälpte till att tömma bihålorna. Då släppte den akuta, olidliga värken. Men inte hörde jag något ifrån sjukhuset. Efter 3 månader dimper det ned ett brev ifrån ett privatsjukhus i Stockholm, som är specialister på örnon, nästa och hals. De säger att de fått remiss för mig. Jag ringer upp och frågar hur de tänkt att den akuta värken skulle sköts under de tre månader jag väntat. De visste inte att det var akut. Jag sade att jag redan fått hjälp av en granne, för tre månader sedan. Så tiden kan de ge till någon annan bättre behövande. En månad efter detta får jag ifrån Danderyds sjukhus att de nu bokat in mig, då jag bett om ombokad tid. Det var ju inte det jag bad om. Jag ringer även upp dem och frågar vad de håller på med. Fick prata med läkaren som skickat hem mig. Hon hade inte förstått att jag hade akut olidlig värk och att huvudet höll på att sprängas i småbitar. Men hon gjorde ju heller aldrig någon undersökning heller. Så jag bad henne vänligt men bestämt att fara dit pepparn växer.