Idag efter att bilen besiktigats och fått ett gäng 2:or, så åkte jag och dottern till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Dottern har haft fruktansvärt ont i sina knän de sista två veckorna. Hon har inte ramlat och inte haft något trauma på knäna. Värktabletter har inte haft någon effekt. Så nu när hon inte klarade av att gå till skolan på grund av värken, då bestämde vi oss för att något måste göras åt värken. Vi åkte till KS (Astrid Lindgrens) och parkerade i garaget, för att sedan ta hissen upp till akutmottagningen. De ville först inte ta emot oss, då de ansåg att detta ska vårdcentralen ta hand om. Men jag upplyste dem om att vårdcentralen inte har någon röntgenutrustning, de har inget labb och värken är nu och väldigt olidlig för dottern. Tror de inte att vi började i den änden för två veckor sedan med ett besök på vårdcentralen. Men då ingen tagit hennes värk på allvar, så lackade jag ur. Då helt plötsligt gick det väldigt bra att skriva in henne. Då gick allt väldigt bra. Vi har fått en grundlig undersökning, med blodprover, urinprov, röntgen och ultraljud. Samt att en specialist på reumatiskt var där just idag, hon tog sig en titt på dottern. Väldigt bra bemötande av de flesta. Skriver inte alla, då jag inte tyckte alla skötte sig professionellt. Tyvärr kunde de inte finna något som är orsaken till dotterns värk. Så nu är vi fortfarande okunniga, men på ett högre plan.
Jag kan inte förstå varför akutmottagningar inte vill ta emot människor som kommer med akut olidlig värk. Verkar vara ett återkommande fenomen. Förra vintern besökte jag själv Danderyds akutmottagning för akut, sprängande huvudvärk som pågått i över en vecka. Den gjorde så jag inte kunde sova, inte kunde tänka och ville ta en borr och borra hål. För att få ut värken. Vad gör de på akuten, sätter mig i väntrummet i flera timmar. Sedan kommer en läkare ut och säger att nu har vi observerat dig och kommer skriva en remiss till örnon, näsa hals. Jag frågade vart jag skulle sätta mig för att vänta. De sa att jag kunde åka hem igen. Inget om hur jag skulle bli av med den akuta värken. Som var olidlig och sprängande om jag inte redan sagt det. Trodde att jag skulle få samtal inom några timmar för att bota värken. Icke. En granne som är sjukvårdsutbildad tittade till mig och hjälpte till att tömma bihålorna. Då släppte den akuta, olidliga värken. Men inte hörde jag något ifrån sjukhuset. Efter 3 månader dimper det ned ett brev ifrån ett privatsjukhus i Stockholm, som är specialister på örnon, nästa och hals. De säger att de fått remiss för mig. Jag ringer upp och frågar hur de tänkt att den akuta värken skulle sköts under de tre månader jag väntat. De visste inte att det var akut. Jag sade att jag redan fått hjälp av en granne, för tre månader sedan. Så tiden kan de ge till någon annan bättre behövande. En månad efter detta får jag ifrån Danderyds sjukhus att de nu bokat in mig, då jag bett om ombokad tid. Det var ju inte det jag bad om. Jag ringer även upp dem och frågar vad de håller på med. Fick prata med läkaren som skickat hem mig. Hon hade inte förstått att jag hade akut olidlig värk och att huvudet höll på att sprängas i småbitar. Men hon gjorde ju heller aldrig någon undersökning heller. Så jag bad henne vänligt men bestämt att fara dit pepparn växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar